Stängningsdags
och chefen ser genom fönstret
mannen med en kostym som är skrynklig, för liten
och rosa
Mannen tar några klickande loafers-steg
och stannar i en ryckning
som går från högra axeln ner till vänstra foten
böjer sig över fontänen
Kräks
Tjejen med håret torkar borden
Hon nynnar på en låt
Lay a whisper on my pillow
Chefen räknar kassan
Knäpper upp skjortan
Skakar whiskeyn så att isbitarna klirrar
Leave the winter on the ground
Hon med håret säger hejdå tack för idag
och
Chefen tömmer hela glaset nu
Det fattas pengar i kassan
Det fattas whiskey i flaskan
Det fattas hår på hans huvud
Det fattas folk på hans pizzeria
Det fattas nån annans skor i hallen hemma hos honom
Det fattas något litet i hans hjärta
något litet i bröstet
som kunde spritta till ibland
För hans hjärta är bara en bit hängigt kött som slår av slentrian
Felet är, tänker han, att jag aldrig gråter
av en film av en bok av något litet vadsomhelst en melodi på radion
I wake up lonely in the bedroom
Felet är att han aldrig går sönder litegrann så
att någon kan se in i honom, se hur fin han är
Touch me now as i close my eyes
Och vem skulle vilja ta i honom?
han ser ju hur folk ser på honom som en som man inte
tar i
När blev det såhär?
Must have been love but it’s over now
Han har ju haft kvinnor
Men nu fattas
deras hud och hår deras lukter och fingrar
Must have been good but i lost it somehow
Chefen släcker ljuset, låser
allt
Natten är tyst förutom ett svagt bubblande från fontänen
Han hatar bubblandet
hatar fontäner överhuvudtaget
hatar på han som kräktes i den förut
Chefen ser ut över torget
Den stängda kiosken, biblioteket, tunnelbanenedgången
Och fontänen
Det är något konstigt med fontänen
Något rosa som sticker upp
Chefen blinkar han vill inte se något rosa, han vill hem
Han vill inte se de för korta kostymbenen
i en onaturlig ställning
Kroppen som ligger
Still
Men han måste
det är kostymmannen
nerkräkt halvt under ytan pannan lite blodig
han har däckat
och fontänens pollengråa vatten blandas med
rosa blodstrimmor
maginnehåll
chefen inser okej kan inte lämna honom såhär
ett ett två
stoppar fingrarna i kostymmannens mun drar
ut
slemmiga
klumpar
must have been love på hjärnan, den av alla låtar
chefen vill att ambulansen ska komma nu nu
inte för att han gillar mannen men
ett liv är ett liv och
leave the winter on the ground
det tjuter och dom kommer, dom kommer nu
säger att det inte ser så farligt ut
chefen nickar står kvar tills dom åkt
sen går han mot cykeln
låser upp
cyklar hem
ensam
CHEFEN AV EBBA HOLMBERG
...
